Hej på er,
Jag är inne i en period av ofattbar trötthet…. spelar ingen roll hur mycket jag sover eller tar det lugnt, kroppen är bara helt slut och jag känner mig helt urlakad. Men det är kanske inte så konstigt och det är kanske helt ok att känna såhär.
Sedan den där dagen i september då vi tog beslutet att separera. Att bryta upp tryggheten av att vara en kärnfamilj att alltid ha sitt barn vid sin sida att alltid ha en annan vuxen att bolla alla beslut med, ja sedan den dagen har jag bara tuffat på. I början var jag oändligt ledsen över vårt misslyckande, kunde knappt andas vid tanken av att vara utan Justin om än för en dag, ledsen över att lämna huset som vi lagt ner så mycket jobb och kärlek på.
När jag väl förlikat mig med fakta blir jag en ”doer” och då är det inget som kan stoppa mig, inte ens förnuftet av att kanske sakta ner lite….. raskt fixade jag ett nytt boende, satte igång att rensa i huset och packa…. styla huset och sälja det. Ja det blev som en form av terapi att komma vidare, lyfta blicken inse fakta och försöka skapa ett nytt liv för J och mig.
Under julen varvade jag ner lite men sedan i januari var det dags för flytt för min del…… kånka, bära, måla, fixa ( lider av kan själv syndromet ) och inser nu att det varit VÄLDIGT mycket den senaste tiden. Nu drar det ihop sig till att huset ska tömmas helt, allt ska bort och jag kan snart längre inte åka dit och sätt nyckeln i låset….börjar nästan gråta av tanken när jag ska stänga dörren där för sista gången… kommer kännas tufft, det har varit ett fantastiskt boende, underbara grannar och här har Justin sagt sina första ord och tagit sina första steg. Jag har älskat att hänga i trädgården och möta våren på altanen….nu blir det inte så i år. Ja allt detta gör nog att jag känner mig ofattbart trött, vet inte när jag kände såhär sist ( om jag någonsin gjort det )
Men allt är som sagt var på sluttampen nu, nästa vecka är det skidåkning som gäller och jag ska njuta av att mysa med J och goda vänner, äta, dricka och sova gott 
sen tar jag tag i det sista med huset och efter det börjar vårt nya liv på riktigt ….. tack all ni som stöttar med fina peppande kommentarer och tack alla ni fina vänner som finns där när jag behöver. Ni är bara bäst <3
Inlägget Är det slutet som påverkar??? dök först upp på Annika Duckmark .