När jag sprang rakt in i mörkret för 6 månader sedan kunde jag varken se ljuset i andra änden av tunneln eller ens förstå hur jag skulle kunna andas normalt igen. Den där kvällen i september då vi bestämde att vi skulle gå skilda vägar, bryta upp vår kärnfamilj… Ja då var allt nattsvart. Men sakta reste jag blicken igen, tillät mig att sörja och omgav mig med vänner som höll mig på rätt väg. Jag har ju varit igenom stora kriser i livet förut och har lärt mig att man reser sig igen. När jag väl kom över chocken blir jag väldigt handlingskraftig, en av mina stora styrkor skulle jag själv säga. Jag klarar i stort sett allt och är inte rädd för att hugga i.
Det var viktigt för mig att kunna presentera ett boende för Justin innan vi berättade för honom, och efter några veckor hade jag köpt en lägenhet. Satt igång att rensa i huset… Vi renoverade källaren med nytt badrum och tvättstuga. Styling och försäljning av huset och sedan en paus för att fira jul. I januari flyttade jag och Justin, oerhört slitsamt då jag gjorde i stort sett hela flytten själv…
Under hela tiden har vi försökt att vårda vår vänskap för att vara bra föräldrar och stöd för vår älskade Justin. Han har tagit allt så bra och varit fantastisk , han är min hjälte.
Så kom då den stora dagen idag som jag då för 6 månader sedan fruktade. Att lämna huset, men allt har sin tid, nu är det dags för en ny familj att skapa minnen där och njuta av allt vi gjort under åren. Köparna är fantastiskt trevliga och det är med varm hand jag lämnar över huset i deras händer. Ja egentligen skulle man ju fira ordentligt ikväll att vi klarat det här så bra som vi gjort. Men det får istället blir en trevlig lunch med J på stan på lördag. Ikväll nöjer jag mig med tända ljus och ett glas vin.
Va rädda om er ❤️
Inlägget Jag borde fira…. dök först upp på Annika Duckmark .